Igår var jag med far och kollade på bil i Uddevalla,  25 fucking mil för en bil. 

Intaget igår blev en RB sockerfri, 2 tortillabröd med tacos utan köttfärs i samt lösgodis och två glas vin med hallon.

Bröt ihop, Aurora och jag promenerade kanske två km, kedjerökte ett paket cigg. Jag hade ju slutat, hur gick det med det?

I alla fall så pallar jag inte allt det här! Pojken ska stanna här när jag flyttar (om jag kommer in)  hur ska det bli med oss? Kommer vi glida ifrån varandra,? Jag ORKAR INTE!  

Varför det alltid måste se ut så här vad man än ska göra, se på film, spela, dricka, jag vad som helst. 

Vi kan faktiskt  umgås utan att äta, man kan faktiskt fira saker utan att vräka i sig massor med kalorier. Jag tycker dessutom att det är nästintill lite respektlöst av dem som vet hur det ligger till med mitt förhållande till mat att alltid vara tvugna att alltid köpa hetsmat. Skulle man inte då kunna köra på grönsaker och dipp? Måste vi verkligen äta på pizzerian dagen efter fyllan, och i såfall kan vi inte ta med hem? Låter väldigt själviskt kanske men när de blir ledsna/besvikna av att man spyr borde de inte då försöka att underlätta? Eller helt enklet låta bli att klaga? Tror de inte att jag vet att det inte är bra för mig? Tror de inte att jag gör det för nöjes skull? Tror de att de vet mer om hur det skadar kroppen än vad jag vet?

Jag vet att hjärtat iblan värker och det skrämmer mig, att mina tänder har fått frätskador, att jag tappar hår, att min hy är helt bedrövlig, att jag inte har ork till något. Tror de inte att jag märker det?

De vill bara hjälpa till men börja då i rätt ände snälla ni, köp inte kakor, godis och chips och föränta er att jag ska äta utan ångest. Det kommer tyvärr inte att händ förens den dag då jag ser fina siffror på vågen, den dagen då jag är vacker. 

Samma sak gäller även alla hemska högtider, om man inte äter sig halvt död så har man inte firat. Jag förstår inte, kan någon förklara för mig?

10 Jordgubbar

1/2 apelsin

2 annanas skivor

Pizza

1 bulle

Pizzan hamnade i toaletten snabbare än fort, måste verkligen försöka att alltid ha nyttigmat tillagad annars blir det att jag äter det som finns i kylen. Dessutom blir jag så trött på att det måste köpas och göras så onyttig mat när pojken VET hur det ligger till. Mer om det i ett senare inlägg. 

Rörde inte på mig ett dugg igår. Ändå minus 1.5 kg, bara vatten vikt visserligen men det är ändå motiverande att se minus på vågen även om siffrorna ligger på X7.3 Idag. 

Nu ni fina måste jag åka och besiktiga bilen, vill verkligen inte men är väl så illa tvungen.. 

Take care out there<3

 

.. jag vill aldrig bliva stur!

Jag önska bara att jag kunde få vara liten igen, ingen oro om bostad, skola, jobb. Man fick allt serverat, kläderna tvättade och maten lagad. Allt var så mycket enklare då.

Den 12 juli får jag veta om jag kom in på universitet, det känns mer som domedagen. Om jag kommer in kommer jag behöva att flytta från pojken, mamma, pappa alla vänner. ALLT! Jag har väldigt svårt att hitta nya vänner och tycker att det är jobbigt att träffa nya vänner så det blir troligen tre år av totalensamhet. 

Så om någon bor i Örebro och känner sig lite ensam så kommer jag garanterat att behöva nya bekanta. 

Jag känner bara att jag vill dö. Jag och Aurora pratade om det här i natt, hon ska troligen till Uppsala och plugga, vi är för små för det här. Jag får inte köpa alkohol själv på systemet hur i allvärlden ska jag då kunna göra ett sådant här beslut? Mitt liv hänger i princip på det här. 

Jag hoppas att det blir bättre, hoppas att de i klassen kommer vara snälla, hoppas att jag hittar bostad.

BOSTAD en till sak jag har panik över, jag vill inte dela lägenhet med någon helt random, jag vill inte vara inneboende. Jag måste få ha mitt eget krypin annars blir jag galen.

Jag vill verkligen inte det här, om man förtränger problemet försvinner det då? Troligtvis inte men man kan alltid hoppas.  

 

Vart tusan tog mina krumilurpiller vägen? Skulle verkligen behövt dem..

Blev inhet tältande under helgen, tur var väl det då det regnade utan dess like. Som vanligt vid högtider ska det ätas en massa mat och förtäras alkohol. Alkoholen gick det bättre med än maten, nästan en liter vodka lyckades jag hälla i mig. Jag skräms lite av hur mycket alkohol jag börjat tåla och hur lycklig jag känner mig när giftet sprider sig i min kropp. 

Idag har vi firat pojken som fyller år imorgon. 

Nu ska vi äta hemma gjort pizza, chips och mjukglass jo men det vet jag vart det kommer hamna. Men det var han som fick bestämma så då blir det så. 

Hoppas att ni fina haft en bra midaommar♡

75 g makrill

50g keso

1.5 dl yoghurt

4 fincrisp

En apelsin

2 smörgåsar med smör och ost. 

10 bitar godis

 + 940 kcal

 

-381 löprunda

  

Ganska okej ändå, hade varit bra mycket bättre utan godiset trots allt ett framsteg att jag inte hetsade i mig hela påsen. 

Nu är jaag trött och ska slänga mig i sängen och sova em efterlängtad sömn!♡

Började dagen med en löptur. 381 kcal brända, efrer det blev det frukost och lite sittande i solen på baksidan. Vid två gör jag mitt första riktiga jobb pass, håll tummarma för mig!

Känns förövrigt som om vi kan få en riktigt fin sommar iår. Hoppas verkligen det, speciellt på midsommar afton då vi  är en kompis gäng som ska åka och tälta och förtära en heldel alkohol. Men att sova i tält när det regnar  är inte allt för rockigt.  

Vad ska ni fina göra på midsommar?:)♡

Hejsan på er fina!

Har tagit en paus från livet, för mycket alkohol och kalorier men så må det vara. Nu är det slut på det då jag börjar jobba imorgon  vilket resulterar i rutiner, jag tycker om rutiner, mår bra av dem och orkar skapa mig en vardag med dem. 

Jag tänke dra igång en liten träningsutmaning senare i veckan om det är någon som skulle vara intresserad av att vara med?

Det skulle vara jätte roligt om det var någon som skulle vilja det:)

♡

 

Som rubriken lyder så vill jag aldrig hem från det här paradiset!

Solen skiner, alkoholen och ciggen är billig. Om jag vore smal nu så jag kunde gå i bikini utan att vilja dö.

Men nästa gång så ska jag vara så mycket smalare än nu. 

Hoppas att ni har det fint vart ni än befinner er!♡

Jag vill ta allt mitt självhat, in med allt i en burk Släppa burken i havet och låta det flyta iväg Den ska bort från mig, till den avlägsnaste kust Där ska den ligga Den ska glömmas bort Jag ska glömma allt och börja om på nytt Jag ska ta liv ur askan Som ett grässtrå som letar sig upp genom asfalten, ska jag leva mitt liv Jag ska leva mitt liv, jag ska må bra Utan mitt självhat blir allt bra Jag kan skratta och återigen le  Kunna tro på de ord du säger  Och laga oss Laga allt som jag förstört Göra allt bra igen  Men att se det gröna i träden igen ger mig hopp Kanske kan det gå ändå  Klarade även denna mörka tid Kanske kan det gå utan burken på den avlägsnaste kust

De två flickorna, som båda bestämt sig från den dag de fått klasslistorna att de skulle byta klass, blev snabbt bästa vänner. De umgicks så bra och det var aldrig något krongel. Rainbow, som hon kallas henne här, levde ett bra liv utan alkohol och tobak eller självslador, hon blev på något sätt flickans länk till det verkliga livet. 

Hennes ankare när vindarna blåste hårda.

De hittade på mycket tillsammans och när flickan hade sin regnbåge vid sin sida var allt fridfullt. Men ångest monstren som med sina vassa klor klamrat sig fast vägrade att släppa flickan. Självskadorna fortsatte, spyorna blev fler. 

Men hon pratade sällan med Rainbow om sina problem, hon pratade sällan med någon om sina problem. 

I  stallet spederades mycket tid och hennes intresse för hästar växte sig allt starkare. Varannan helg var hon i stallet och jobbade, två dar i veckan red hon på lektion, utöver det hade hon en egen häst som inte kunde ridas i ridhuset.  Dagarna var långa men mindre tid hemma betöd också mindre tid till ångest.