Jan. 23, 2014

Idag är första kvällen på länge när jag har en sådan där total ångest.
ni vet när man har tårarna i ögonen hela tiden, pulsen i halsen och tankarna snurrar.
Orkar inte ens le åt hans sms. . nästan så jag inte orkar dölja ångesten i mina sms.
Jag vill bara skära mig. skära tills blodet färgar golvet rött. Han skrev att han blivit förkyld, kanske inte ens ska dit på lördag då? eller?
jag visste att det var för bra för att vara sant.
Idag vill jag bara dö lite mer än vanligt!

3

Precis så många timmar i telefon pratades om inget och om allt. Vad håller jag på med? kan Någon svara på det?
Nu har jag en sån där väldigt skarp känsla i magen av att han bara vill ligga.. men borde han ringa då? borde han skicka sms?
tänk om man ändå kunde läsa tankar!!



varmt

Igår fick jag smset "vill hon komma hit i helgen?" JA det vill jag, mer än jätte gärna! ville bara hoppa och dansa av glädje, hela kroppen blev varm. Men jag vet inte om jag tycker om att jag känner så, om jag vågar låta mig känna så. Tänk om det bara är ett spel från hand sida?
Jag blir galen, men jag får försöka övertala mig själv till att det inte är det för isf drar han det för långt..

16/1

Sitter och borde egentligen skriva klart hemtentan men jag finner ingen motivation, jag har så många känslor och tankar i kroppen som inte vet vart de ska ta vägen. 
Jag tror verkligen att jag börjat fatta tycke för den där mannen, men jag vet inte om jag vågar låta mig själv känna så. Jag vill inte bli sårad och det känns inte som han tycker om mig. Men mitt logiska tänkande säger mig att om han inte var intresserad skulle han ju inte höra av sig, vi skulle inte kunna prata i telefon i timmar utan att egentligen ha något att prata om, skriva sms liksom bara för att. Han skulle väl kanske inte ha bjudit hem mig i helgen om jag bara var en tjej som han fick ligga med på nyår. 
Sen det där med åldern, alltså det är väl framför allt inte det vad andra skulle tycka (om det skulle bli något, vilket det troligtvis inte kommer bli) utan just det vad han skulle se i mig som är så många år yngre, jag är inte speciellt charmig, ser inte bra ut och har verkligen inte en kropp att skryta med. 
 

fan

shit. . på nyår träffade jag en snubbe som jag hade lite roligt med.. när han skulle dra sa han "ja dig hör man väl aldrig av igen" han fick mitt nummer men min tanke var "aldrig att han hör av sig"
Redan dagen efter skickade han sms och vi har skrivit var dag sen dess samt pratat i telefon halva nätterna.
I fredags frågade han om jag inte skulle komma bort (ca 12 mils resväg) så jag hoppade in i bilen och stack bort.. super mysigt, en toppen kille som jag skrattar så jag får ont i magen med, snygg som bara den är han också.
Vad är då problemet? jo han råkar vara 11 år äldre än mig,. är det allt för stor åldersskillnad!?!!?
Vad vill han? är jag bara en liten tjej som han lyckas få i säng eller skulle det kunna leda någon mer stans? borde han höra av sig varje kväll om det är det första alternativet?
vad tusan skulle han se i feta mig?
jag försöker verkligen intala mig att jag bara är någonform av tidsfördriv så jag inte får några känslor men ändå så kommer jag på mig själv med att dum le när det kommer ett sms eller när vi pratar och han säger saker jag inte förstår. kunde han inte ha varit 5 år yngre..
vad tror ni om åldersskillnaden?!?