De två flickorna, som båda bestämt sig från den dag de fått klasslistorna att de skulle byta klass, blev snabbt bästa vänner. De umgicks så bra och det var aldrig något krongel. Rainbow, som hon kallas henne här, levde ett bra liv utan alkohol och tobak eller självslador, hon blev på något sätt flickans länk till det verkliga livet. 

Hennes ankare när vindarna blåste hårda.

De hittade på mycket tillsammans och när flickan hade sin regnbåge vid sin sida var allt fridfullt. Men ångest monstren som med sina vassa klor klamrat sig fast vägrade att släppa flickan. Självskadorna fortsatte, spyorna blev fler. 

Men hon pratade sällan med Rainbow om sina problem, hon pratade sällan med någon om sina problem. 

I  stallet spederades mycket tid och hennes intresse för hästar växte sig allt starkare. Varannan helg var hon i stallet och jobbade, två dar i veckan red hon på lektion, utöver det hade hon en egen häst som inte kunde ridas i ridhuset.  Dagarna var långa men mindre tid hemma betöd också mindre tid till ångest.