Ja jag vet att jag tjatar men jag är inte van sådant här. Jag och pojken höll ihop över tre år. 

Jag är påriktigt påväg att bli kär. Jag drömmer om honom, tänker på honom på dagarna, kollar han FB profil någon gång om dagen, läser sms om och om igen. Tänk om han kände samma sak för mig, lycklig är bara förnamnet på vad jag skulle bli. 

Inatt drömmde jag att han hade en flickvän, vaknade och trodde att det var sant men sen insåg jag att det bara var en dröm. Somnade om och finner mig i samma dröm igen, nu ber hon mig att döda honom annars dödar hon både mig och honom. Jag hade sådan jävla panik att det inte var klokt. 

Tänk om han bara kunde förstå hur jag känner och där av berätta hur han känner. Att leva i ovisshet är inte det minsta roligt faktiskt. 

Hoppas det går bättre för alla er där ute! <3

Sitter och borde egentligen skriva klart hemtentan men jag finner ingen motivation, jag har så många känslor och tankar i kroppen som inte vet vart de ska ta vägen. 

Jag tror verkligen att jag börjat fatta tycke för den där mannen, men jag vet inte om jag vågar låta mig själv känna så. Jag vill inte bli sårad och det känns inte som han tycker om mig. Men mitt logiska tänkande säger mig att om han inte var intresserad skulle han ju inte höra av sig, vi skulle inte kunna prata i telefon i timmar utan att egentligen ha något att prata om, skriva sms liksom bara för att. Han skulle väl kanske inte ha bjudit hem mig i helgen om jag bara var en tjej som han fick ligga med på nyår. 

Sen det där med åldern, alltså det är väl framför allt inte det vad andra skulle tycka (om det skulle bli något, vilket det troligtvis inte kommer bli) utan just det vad han skulle se i mig som är så många år yngre, jag är inte speciellt charmig, ser inte bra ut och har verkligen inte en kropp att skryta med.