Sitter och borde egentligen skriva klart hemtentan men jag finner ingen motivation, jag har så många känslor och tankar i kroppen som inte vet vart de ska ta vägen. 

Jag tror verkligen att jag börjat fatta tycke för den där mannen, men jag vet inte om jag vågar låta mig själv känna så. Jag vill inte bli sårad och det känns inte som han tycker om mig. Men mitt logiska tänkande säger mig att om han inte var intresserad skulle han ju inte höra av sig, vi skulle inte kunna prata i telefon i timmar utan att egentligen ha något att prata om, skriva sms liksom bara för att. Han skulle väl kanske inte ha bjudit hem mig i helgen om jag bara var en tjej som han fick ligga med på nyår. 

Sen det där med åldern, alltså det är väl framför allt inte det vad andra skulle tycka (om det skulle bli något, vilket det troligtvis inte kommer bli) utan just det vad han skulle se i mig som är så många år yngre, jag är inte speciellt charmig, ser inte bra ut och har verkligen inte en kropp att skryta med.