Lördagskväll

En lördagskväll med fina vänner, grillande och alkohol.
Drack, skrattade och drog vidare till ännu en grillfest. Pratade, skrattade, drack ännu mer. Alla började dra hem, nu var vi fyra kvar. Jag, Pojken, Kaos, och någon random. 
 
Kaos, vi kan kalla honom så, är en vän sedan långt tillbaka. Jag var så uppöver öronen kär i honom när jag gick på högstadiet. 
I stugan uppe på berget samlades gruppen med ungdommar, nyktert en vår natt för så många år sedan. 
När han kysste mig kände jag saker som jag aldrig förr kännt, tankar som inte tidigare funnits. 
Han gav mig hopp, en tro om att det där kanske fanns något mer. Tyvärr, så var inte fallet och mitt hjärta brast av hans tystnad. 
En natt någon månad senare hörde han av sig, vi tog en promenad i den regnande sommar natten. Snart var vi hemma hos honom. Han pratade och bad om ursäkt, han hade betett sig dåligt tyckte han. 
Min hjärna gick på högvarv men jag kunde inte förstå vad han menade, vem skulle bry sig om jag var sårad eller inte? Ingen borde bry sig, inte alls. 
Allt blev bortglömt och våra vägar gick åt olika håll. 
 
Kaos drog upp denna händelse i Lördags. Inte ens jag har tänkt på det på en väldigt lång tid så varför skulle han? 
Betydde det mer för honom än vad jag tidigare trott? 
Random skulle tydligen sova hos Kaos så ut i skogen för att leta efter honom, där låg han och sov som ett litet barn. Sedan är det som hände lite suddigt men Random stack igen. Pojken och Kaos mamma (som kom någon gång mitt i all alkohol dimma) letar efter Random. 
Jag och kaos står och väntar, plötsligt mina läppar mot hans och hans tunga mot min. 
Vi går iväg och letar lite till, ännu en gång, hur kan något så fruktansvärt fel kännas så rätt? Åtminstonde för stunden kändes det bra. 
 
Lite senare kändes det allt utom bra och dagen efter när jag nyktrat till ville jag dö. Jag vill inte såra min fina Pojke. 
Jag berättade dock för honom igår natt och han tog det ganska bra, lite för bra skulle jag vilja påstå. 
Han är alldeles för bra och totalt för snäll för mig. 
Jag ska inte alkohol på ett bra tag det är verkligen en sak som är säker! Iaf 3 veckor då jag och pojken åker till grekland. 


Alkohol är min bästa vän typ, är dock inte alkis!

Svar: Alkohol och jag är vänner tills dess att det blir för mycket.
Sofie

2013-05-13 // 17:26:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback