Den 14:onde Februari, en orsak till att många känner sig ensamma. En anledning till att affärerna går bättre. 

Ändå en dag för kärleken?

Detta är en dag som för mig är förknippad med ångest, prestationsångest, har jag verkligen levt upp till hans förväntningar, Dåligtsamvete, här sitter jag med ångest när det finns människor som inte har mat för dagen eller sitter helt ensamma, Hanförlovadesigmedenannantjejpåallahjärtansdagsångest, tänker han på henne? Saknar hen henne? Gjorde hon något som var bättre än det som jag gör nu?

Det sista är jätte löjligt jag vet men det är verkligen något dom jag spenderar en stor tid åt att tänka på,hemska människa. 
I mitt och pojkens förhållande så tänker jag mer på hans ex än vad han gör skulle jag tro. 

Jag skulle inte säga att jag är svartsjuk men jag är så rädd för att vara sämre än de som han har träffat förut. En tanke som ganska snabbt kan svaras med att "men borde han inte vara med dem då?" Jo kanske men min hjärna fungerar inte på ett realistiskt sätt. 

Att alltid känna en press på sig att man måste vara bättre än en människa som man aldrig träffat är mycket irriterande måste jag säga och även mycket svårt. 

Är det någon som känner igen sig i mitt tankemönster? Eller är jag ensam om detta jobbiga sätt att försöka vinna över någon som inte ens spelar spelet?

Hur ska jag kunna bryta detta?