Idag jag jag upp vid åtta för att ta mig till gymmet. Vaknade av larmet lagom motiverad och funderade på om jag skulle ligga kvar i sängen istället. Men det på ett ögonblick vände mina tankar och jag hoppade ur sängen med tanken att fettet tyvärr inte kommer att rinna bort av sig själv. Så jag gick upp, tog mitt DMAA, väckte pojken och stack iväg. Kanske inte är en så stor prestation men för mig är det enormt vill jag lova! 

Med tanke på att jag gått upp två kilogrm under helgen så ska jag försöka mig på en fasta idag, eller ja jag kommer at drick thé och kaffe för att driva ut vätska men annars ska jag inte förtära något annat. Om jag lyckas med detta så kommer det vara den första fastan på över två år som jag lyckas med. 

Två år sen, två år tre månader och två dagar rättare sagt. Det var då jag träffade min pojke. 

Min äta och kräkas period var som värst när han klev in i mitt liv och rörde om allt, precis varenda atom i kroppen vändes upp och ned. Vem var jag att tro att han ville ha mig? Patetiskt, trode jag men så var tydligen inte fallet.

Men med kärleken försvann mia som tidigare suttit på min axel och kvar var bara mat. Jag skämdes över att äta framför honom så jag åt hemma hos mig, jag åt mängder, men jag brydde mig inte. Mendans mådarna blev fler vågade jag äta framför honom så jag åt, oj vad jag åt, det fortsatte och fortsatte.

Men nu är det stopp, det räcker! Gymmandet imorse är ett tecken på att jag är på väg åt rätt håll! 

Min far lämnade även sin hund här idag som vi ska passa ett tag, TACK pappa nu måste jag verkligen ut och promenera oavsett vad jag egentligen orkar. Underbart faktiskt. 

Vad har jag mer hunnit med idag då? Inte alls mycket faktiskt, kollat runt på era fina bloggar nedkrupen i sängen med onepicen och en kopp thé och målat naglarna, älskar att ha nymålade naglar, känns så fint på något sätt. Lite vardagslyx.