Det är något som ligger mig vartmt om hjärtat och som jag har ganska klara åsikter om hur jag tycket att vårat Sverige bör vara för att ALLA ska ha det bra och inte bara de som har höga löner och anses som "viktiga".

Som den situation som de gamla i vårat samhälle nu lever i, det dras ned på allt för dem. Mamma jobbade på ett äldreboende och det har gått så långt att de inte ens fick ha deras egen matsal att samlas i på julafton för att det kostade för mycket. Hur långt får det gå då? Ska man kunna behandla de människor som, byggt upp ladet, på detta sätt? De har jobbat och slitit hela sina liv, betalat sin skatt och dragit sitt strå till stacken borde då inte de få lite tillbaka nu när deras kroppar är gamla och de inte längre orkar?

Sen sitter det politiker med "fallskärmar" på hutlösa belopp, som de får när det avgått/fått sparken. Är inte det helt bakvänt? Man kan festa upp våra skatte pengar, inte ens skatteverket har koll på vad de ska göra. Har det inte gått lite för långt? 

Under åren som gått har den nya riksdagen förstört det som under lång tid har byggts upp i vårt kära land nämligen en trygghet. Att veta att man kan bli sjuk utan att man ska behöva gå från hus och hem, att alla har samma rättigheter samt skyldigheter. 

Jag tycker åtminstonde att vi borde kämpa tillsammans för att få bort de stora klyftorna i samhället inte arbeta hårt för att göra dem större. För ingen kedja är någonsin starkare än den svagaste länken, det får man inte glömma!